Misanu

Har precis kommit hem från step in, det gick fint att träna =)

Jag har sen igår funderat lite & ingen kommer antagligen förstå, förutom de som känner mig då!
Men de som känner mig vet att jag ofta hamnar i konstiga situationer där jag får skit för att jag försökt vara snäll!
Det kan t.ex vara så att jag vet om att en tjej som jag kanske bara är ytligt bekant meds pojkvän varit otrogen och jag stöter på henne på krogen (dessa infall kommer i de flesta fall då jag är lite på pickalurven) och jag säger i ärlighetens namn att hennes kille varit otrogen och det gör jag juh givetvis för att jag hade velat att nån annan skulle ta sig den tiden att vara ärlig mot mig även om den personen inte känner mig så bra, eller känner mig alls, för man vill väl veta liksom..

Detta leder då såklart till att den här personen konfronterar sin kille och han typ blir förbannad och frågar vem som sagt det och det är juh givetvis där som skiten börjar, då kanske han hör av sig till mig och säger att jag e dum i huvet som hittar på det osv osv. men saken är såhär, hur jävla dum i skallen är då den grabben då han vet att jag har rätt? för jag menar inte fan skulle jag väl säga nånting om jag inte hade vetat att det var sant! Så det som jag funderat på då är, varför fokuserar inte människor sig på själva problemet istället? Varför ljuga när man vet att man e busted liksom? Detta var bara ett exempel, men det är en typisk händelse som hade kunnat hända mig!

Detta fenomen kom upp i en diskussion igår då jag var hos elin och elin propsar på att jag är en för ärlig person, kan man vara för ärlig? Jo dte tycker jag, men jag tycker att när man är för ärlig så är man ärlig på ett elakt sätt och det tycker inte jag att jag är, tex. en kompis frågar om hon ser fet ut i det hon har på sig, det är väl klart att jag inte säger: JA du är så helvetes fet, gå å lägg dig för fan! Utan om jag tycker att hon skulle va finare i nåt annat så säger jag kanske: Nä, men du borde ha den där & den där istället för det är du så jävla snygg i! Det tycker jag är ett bra svar! :)

Sen en annan sak som faktiskt är sant, alltså inte ett exempel :P haha..
Jag har ett ex sen fört och vi var tillsammans i nåt år, kan inte påstå att det var det bästa förhållandet, visst hade det sina ljusa dagar med, men mitt förtroende och tillit till människor sattes verkligen på prov i det förhållander, hur som helst så flörtade han på rätt bra på internet med bla. en tjej som han senare blev tillsammans med, och då dom blev tillsammans blev jag jätteglad för deras skull och det är fan ärligt alltså, många är juh liksom så att dom typ hatar när deras ex blir kär i nån annan även om dom inte vill ha dom, men så är inte fallet, jag var över den här killen sen länge och jag ville helst inte ha så mkt med honom att göra, ajja, men till saken, den här tjejen började höra av sig till mig och från början tyckte jag typ att hon va hyffsat skum som liksom ville bli polare med sin killes ex, för det är lite off limit för mig alltså, men juh längre tiden gick så tänkte jag bara: Fan asså.. jag gillar fan den här tjejen,.. & så efter nån månad så stötte vi på varann på krogen och vi hade skitkul och skrattade osv. men så kom det ondvikliga, snacket om killen ifråga, & som ni förstår var jag hyffsat knall i korken, men iaf, hon frågade mig lite saker jag va ärlig osv. kanske sa lite mer än hon ville veta (snackar inte sex nu alltså... hahaha) aja, men hon verkade typ inte så jättebrydd osv om det, men hon sa däremot att det ibland känns som att han inte bryr sig så mkt osv, & jag sa att så va han mot mig med osv. men vi skildes med glada miner iaf,.. lite senare den kvällen så skrev hon ett sms: Tror du att han skulle kämpa för mig om jag "gjorde slut" ikväll? Jag svarar: Ja det tror jag, han har ju en jättefin tjej! Men varför ska du det? Hon svarade inte nåt mer, senare vaknar jag av ett sms från mitt ex: Det är slut mellan mig & ******** nu, nöjd?
Jag ba: what ? Fattade inget liksom, vad fan hade jag gjort för att hon eller han skulle uppfatta det som att jag ville förstöra mellan dom? Varför använder hon mig som nån anledning till att bråka? men då slog det mig,. Jag är juh ett ex! Hon tror att jag är npn falsk brud som försöker jävlas... men jag förstod inte hur hon kunde tänka så om mig och jag mådde seriöst dåligt över att nåt som i pratade om och som dessutom är längesen ska påverka deras förhållande, men sen kände jag att det är fan inte mitt fel, för jag har absolut inte gjort nåt fel här, jag har enbart varit snäll! & Jag HATAR falska människor, därför försöker jag inte direkt eftersträva att likna en.. Jag gör allt för att vara ärlig och att ge alla en chans och vara en glad jävel, men ÄNDÅ ska man lyckas få skit för det mesta...
Anyway, den här tjejen har vart fett otrevlig och dryg mot mig ända sen dess, kan nån svara mig hur fan det kunde vända så snabbt, hon va juh värsta på då vi träffades och hon sa att hon gillade mig osv och ville att vi skulle hitta på nåt, det va det sista hon sa och sen ba hej jag hatar dig! Sen mötte jag henne igår helt oväntat då var hon skittrevlig och värsta rolig som sist vi sågs,.. konstigt! Hoppas iaf att tjejen mår bättre snart och kanske inser att det enda jag ville var att vara hennes vän och inte försöka förstöra nånting eller så..


nää satan va långt inlägg nu blev jag helt less, nu ska jag fan käka nånting! tjingeling